Hua.....ansvaret!

Att välja ett namn åt en annan människa!!
Alfons, Juno, Algot, Dag, Joakim..... han byter fortfarande namn och vi börjar tycka det är jobbigt på riktigt nu att inte hitta. Han heter väldigt olika, han visar olika personligheter hela tiden.

Vi inser efter att ha provat Juno i en vecka så kommer det inte spontant, det tar ett tag att "hitta namnet i munnen" när vi ska säga Juno.

Alfons har kommit mest spontant, men vi tycker inte han har hetat det jämt. Speciellt inte när vi tagit av honom silkesmössan som han har i stort sätt jämt.

Jag är fortfarande osäker på Alfons som namn men det är det som ligger närmast i munnen att säga.

Juni gillar speciellt jag väldigt mycket, men det är som sagt svårare att hitta i munnen.

Ååååååh! Tusan alltså. Av någon anledning så tror jag inte att Alfons är rätt.

Ja, nu hör ju.....

Vi har en månad kvar.....

Så fint! Hejja styrka hos barn!

Jakob har vägrat, VÄGRAT låta oss hjälpa honom med tandborstningen. Det har verkligen inte funkat. Ok, vi lär det vara. Vi försökte i flera veckor, men det resultaterade ju bara i att det inte blev borstat alls, så var det ju bättre att han fick greja runt med borsten själv, då blev det ju i alla fall liiiite borstat.
Resultat av att låta honom få kommandot över sin egen tandborste har resulterat i att Jakob nu borstar sina tänder helt ypperligt helt själv. Fram och tillbaka med borsten. Längst in, längst ut. Uppe, nere, runtom.

Vi resonerade lite såhär OCKSÅ, ska tilläggas; vi äter INGET socker (över huvudtaget) väääldigt lite vitt bröd, inget chips eller annat tand-nedbrytande. Vi har haft koll på Jakobs tänder och det har gått bra.

Stark och trygg i sig själv har han visat att han kan och vill och fixar det galant!

Vårat envisa underbara barn som står på sig. Hejja hejja Jakob!!!!!!

Naturligt och självklart

Det kändes totalt självklart och naturligt. Att föda hemma var för mig positivt på så många olika nivåer.
Jag ägde min förlossning, vilket jag inte gjorde när jagfödde på BB.

Det fanns ingen expertis i närheten och ingen som ville ha koll på bebisen i magen. Jag följde kroppen och gjorde det den bad mig.
Allt kändes väldigt lätt och inte ens speciellt ont. Jag lät knappt något utåt för det var mycket mindre smärtsamt när jag lät inåt och jag var hela tiden aktiv under arbetet.
Jag valde att kliva ur dimman mellan varje värk för att få tillbaka min närvaro bättre och för att själv se till att det var jag som styrde förlossningen och att inte tröttheten "tog över".

Ingen barnmorska som talade om för mig hur jag skulle göra, ingen att lägga över ansvaret på.
Sååå skönt. Min kropp, mina beslut, min medvetenhet, närvaro och känsla bestämde hur jag skulle göra.

Jag födde Alfons på vardagsrumsgolvet, stående på knäna på två kuddar lutandes mot soffans armstöd med hjälp av Theo och vår underbara självutnämnda doula och granne Ylva. Den enda belysning vi hade var en fem-armad kandelaber.

Jag är glad att jag fick vara med om min första förlossning, då kunde jag göra den här bättre.
Atterbom få vara upprätt och skriv, känna själv hur långt ner bebisen var, vila mellan värkarna och byta ställning. Inte ligga platt på rygg i en prasslig och fruktansvärt obekväm säng, inga strålkastare på bebis när den kom ut. Ingen annan än jag och Theo som tog i barnet från första början. Bara vi som  bestämde när navelsträngen skulle klippas.

Att få vår egen mat från vår egen kyl efteråt, att få krypa ner i sin egen säng med bebis på fårskinnet och dra vårat täcke över oss.

Allt det där, alla smådetaljer som gjorde så mycket till.
Att under värkarbetet gå ut med Jakob och Theo på vår baksida och gunga lite och hänga på Theo när en värk kom.
Allt så värt och så coolt!

Det finns mycket forskning för den som vill, om hur allt påverkar oss i slutändan att vara på BB och föda barn/att vara hemma och föda barn.

Jag förlorade en liten bit av mig själv när jag födde på BB eftersom jag inte fick äga min egen förlossning och nu under hemförlossning så fick jag tillbaka det mesta av det jag förlorade. Jag gavs styrkan att förstå och lyssna ännu mer på mig själv, det fråntas en ofta på BB (Om än omedvetet) en lägger över ansvaret i deras händer så pass mycket att en tappar sig själv. Även det finns forskning om som barnmorskan Helena Lindgren gjort.

Det stärkte även min självkänsla, självbild och självförtroende och även självrespekt. Det hjälpte mig till än större medvetenhet om min kropp och mitt psyke.
Vi övervägde inte en enda gång att åka in till BB och inte en enda gång kände jag mig osäker eller rädd. Jag kände mig 100% trygg igenom hela förloppet och såå tacksam över att få gå igenom det fantastiska i att få föda barn hemma.

Jag är kass på sömnbrist

Jag är tokkass på att hantera sömnbrist, tokkass!!! Inatt var Alfons mindre tillfreds. Jag sov 4, 5 timmar, Theo ca lika och Jakob fick några fler timmar sömn.

Fullmånen lyste som en gatlampa, det såg ut som en ljummen sommarnatt ute, minus blåsten. Det resulterade i en otroligt dålig sambo, mamma och livspartner.
Är det så att vi är så otroligt olika bra på att hantera sömnbrist?

Sen bär jag sorg. Det kan ju bidra till en del.

Mina föräldrar har separerat och pappa har flyttat från huset. Sorgen är så djup och grå. Jag är ärrad.

Det sitter djupt djupt.

Livet liksom. Jag längtar efter timmarna med min terapeut.

Det går och faktiskt riktigt bra

Jag är en järnmorsa, supermorsa, dundermorsa, kanonmorsa, en bra mamma. Den här veckan kör jag själv med båda barnen. Idag har det gått kanon trots lite för lite sömn både för mig och barnen. Men på med sjalen Bara och det mesta funkar, om inte potta barnet, ge tutte och det går bättre. Nu laddar jag för i morrn.

Vi klara't!!

Häromdagen vi mod till oss. Startade bilen och gjorde det som vi behövt så länge, drog till Borlänge. Först IKEA. Snabbt få i oss lunch sen drog vi igenom vag jag väger att kalla vansinnet och plockade bara på oss de prövar vi planerat!!!! Den ni-hela vitsen med IKEA ÄR ju att folk ska komma hem med minst dubbelt så mycket som de planerar att komma hem med.

Sen till lite andra ärenden som liksom väntat lite för länge.

JAG HITTAR DOCK FORTFARANDE INGA SKOR TILL MIG VILKET DRIVER MIG TILL VANSINNE, DET GÖRS INTE SKOR I STORLEK 42. ALLS!!! *FÖRBANNAD*!!!

In och göra veckohandling i en affär en inte hittar i = tar skit långt tid.....

Hem i mörk varm mysig bil med mat i händerna och "Trollet med Gula kepsen" i bandspelaren och två helt okej-nöjda barn. Vi känner oss nöjda och knappt ens trötta.

Power through

Såhär kan det se ut när en mamma bär sina två barn i nya bärjackan. Såhär kan det se ut när pappan till barnen är magsjuk och barnen måste få komma ut, men samtidigt få vila.
Bära tandem mysigt nå grön-jävulskt verkligen!
Sen somnade minsta barnet i famnen som en slagen hjälte!

Hur gör andra?

Vi har varit lite låga här några dagar, sjukdomslåga...
Jag är otroligt beroende av rutiner, jag typ kraschar lite när våra rutiner inte funkar, som till exempel när sjukdom slår till i familjen.

Vad gör ni för att känna er pepp?
Vad gör ni för att känna livet?
Vad gör ni för att orka när det är riktigt tungt?

Vad gör ni när ni vill gråta, men inser att det inte kommer göra varken till eller från? Vad gör er glada?
Vad gör er pigga på livet?
Vad gör er fett starka och stolta?

Svara gärna, mina frågor är riktade till er!

Persen

Oh My God. Persen
Knasig mage, vaknar mitt i natten och spyr. Totaldäckad hela nästa dag med fruktansvärd smärta i ben, rygg, tandkött och huvud. Pallrar mig till soffan på kvällen, sover en timme där. Vaknar, värken är borta. Somnar i sängen, vaknar på natten av spränghuvudvärk, lyckas väcka Theo efter 1-2 timmar som vinglar upp efter Alvedon. Den sätter aldrig in. Vaknar nästa morgon, värken borta i hela kroppen, Theos mamma har kommit för att hjälpa oss. Alfons sover på skinnet bredvid mig med tutten i mun, Theo vilar bredvid och jag drömmer om att så småningom orka ta mig upp för en dusch.

Kvällen innan allt började så satte vi igång med projekt lekrum. Det hann vi inte direkt slutföra och det påmindes jag rätt snabbt om idag när jag varit lite piggare och på benen.... Röööörigt haha! Ja, livet som sagt.

Knarkar bebis.

Andas ut stick ner näsan i nacken på en 4 veckor gammal bebis, som sitter i sjalen på din mage och sover som en stock, ta ett djuuuuupt andetag och bli hög. Jag lovar jag är beroende.

Egentiden.....mmmmm

I morse gick jag upp på toa kl 05. Insåg att jag faktiskt tog egentid för jag slappnade av och fastnade i någon tidning som låg där, har en nyss fått barn så kan det tilloch med komma ett behov av egentid kl 05 på morgonen. Ha lustigt hur livet ger sig!

Är det vårt eller barnens behov?

Lekrum. Vi funderar på att ordna iordning ett rum anpassat lite mer för Jakobs lek. Men jag ställer mig samma fråga nu som för 1 år sedan. För vem är egentligen lekrummet till?
Är det för att stimulera barnets lek och anpassa rummet för lek och göra det inbjudande för lek? Eller är det mest för oss vuxnas skull, för att det underlättar att inte ha grejer över vardagsrummets golv, för att vi ska kunna göra det "mysigt" för barnet?

Jakob är ju helst med oss, det känns som att vi avskärmar oss om vi gör iordning ett lekrum och segregerar oss i familjen. Vi har dessutom väldigt sparsamt med leksaker så vi har inget behov av att "få plats med de" på nåt speciellt ställe.

Jakob leker ju "härmlekar" mest, det vill säga, han lagar mat med oss, är med oss när vi grejar med bebis, grejar med tvätten, är med oss och städar, bäddar osv. Sitter inte så ofta själv och grejar för han tycker väldigt mycket om den sociala biten.

Jag tror det hade varit skillnad för oss om vi hade haft ett barn som tyckte mycket om att sitta för sig själv och pilla och plocka. Nu säger jag inte att han inte kan vara själv, för det är han och det tror jag är viktigt att lära sig och att lära sig leka själv och att lära sig att ha tråkigt, MEN Jakob är hellre med oss i sin "härmlek" än att sitta själv länge och tex bygga med klossar.

Hur tänker ni?

Mat

Skar av toppen på några tomater, la på ett rejält gäng med pumpakärnor, fetaost och olivolja. In i ugnen på 150 grader tills de såg goda ut....

Ris, hummus och citronvatten till.
Urgott!

Psyket orkar inte.

När jag ska göra såna där "viktig-tråkiga" telefonsamtal så kryper jag nästan ur skinnet. Jag får psykisk panik nästan.

Jag klarar helt enkelt inte av det och ännu mindre nu när jag är i småbarn/amningsbubblan.

Idag bad jag helt sonika Theo att ta samtalet åt mig. Jag låtsades(!) såklart (suck) att jag var tvungen att springa och amma det första jag gjorde när jag fick svar på andra sidan tråden. Extremt tycker jag själv, men den här gången smet jag för jag pallade bara inte.

Frukt ÄR godis

Bombarderar mig själv med nyttigheter,  inte för att jag håller på att bli sjuk, mer bara för att det är så himla gott.

Dricker råsaft från råsaftcentrifugen, av äpple, morot, citron, ingefära och idag lite fänkål, mamma Mia Vad God den blev!!

Gluffsar i mig mängder med Gojibär, Kokosfett, Shaga dricks i huset och det känns som vi laddar bra för att kunna hålla oss friska och starka.

Och allt är så himla gooott!!

Genomskinlig känsla

Idag har jag en enorm sömnbrist, huvudvärk som ligger och irriterar och ett märkligt (!) Inte kort, men märkligt tålamod. Jag försökte hitta i mig själv hur jag egentligen mår och känner mig, jag insåg; Idag känner jag mig smal, tunn, skör och genomskinlig. Just genomskinlig kändes otroligt träffande.

Se inser jag mer och mer att jag är otroligt bakfull och har ett otroligt ärr i mig efter året som gått.
Nu börjar jag bli något annat, jag har ett märkligt lugn i mig, som Theo sa.

Det här året har jag vinglat något enormt.

Att så smått vara på väg tillbaka, jag tror jag närmar mig det snart, eller om det redan har börjat, men året har varit väldigt kaosigt egentligen. Så gravid på det.

Jag har faktiskt varit på väg att ge upp sååå många gånger, rent psykiskt alltså,  säga upp mig från mitt liv. Men. Jag är kvar, kvar i mitt liv, tvåbarnsmamma, står liite stadigare nu än samma tid förra året, då höll jag verkligen på att ramla överbord.

Under en lång period trodde jag verkligen att jag höll på att bli psykiskt sjuk.

Jag är inte psykiskt sjuk, jag glömde andas och hade en krisperiod "bara", inget jag önskar någon annan.

Ok. Nu ska jag publicera det här. Jag gör det nu!

Vi kör!!!

EC med nyfödd, vi kör stenhårt!
Varför vänta med kommunikation?
Knorvas svarade på EC på en gång. Han bor ju på mig i sjalen och det funkar bra sen har vi inte speciellt mycket blöta blöjor för han kissar och bajsar nästan varje gång vi erbjuder honom att göra ifrån sig,  vi är ivriga att lära oss hans signaler och Theo är bäst på det just nu.
Kanske för att han inte har maten på sig och då tolkar in annat än jag, men han är iaf kung och superbra på att förstå bebis vad gäller toabesöken. 
Snabb EC-upptade!
Amma nästa!

Efter maten

Det blev efterrätt idag. Jag skickade in halverade päron med hackade nötter på och Agave Sirap i ca 10-15 min på 175 grader i ugnen. Nam nam med grädde!!

Födde

Kl 17 på Onsdagen började det. Kl 02:57 på Söndag natt födde jag ännu en underbar knorvas. Knorvas föddes på vardagsrumsgolvet tillsammans med Theo en doula och delvis Jakob vid min sida i skenet av stearinljus från en kandelaber.

Vi är sååå stolta och glada och och nöjda över att det blev som det blev och som vi ville. Det hade inte kunnat bli på annat sätt och inte på bättre sätt. Tack Theo för att du är min klippa och för att du är det bästa som hänt mig! Tack Jakob för att du kom till oss! Tack Knorvas för att DU kom till oss! Tack Ylva till stjärnorna och tillbaka!!

Tack.

Det här med amning

Är med i en grupp på Facebook som handlar om amning. Där är det många som skriver om olika problem med sina små och många skriver ofta; "ska min 2 veckors bebis amma såhär ofta, får ju typ inget gjort.....?" Jaaaaaaa, det ska hen! Hen kommer amma och amma och amma typ heeela tiiiiden. Du är nykläckt i amningsbubblan och amningsvärlden, grattis!!!!

Sen att många har missat det underbara med att knyta upp liten plutt i sjalen där du kan amma hela tiden, ha bebis NÄRA och dessutom kan göra lite saker under tiden, pkys att du känner när bebis behöver kissa, bajsa väldigt tydligt i sjal,  eftersom de signalerar väldigt bra och tydligt i just sjal.

"Jag blir fast i soffan hela dagarna...." Jo, så kan det vara i början. Jakob ammade ibland upp till 5 timmar i sträck, varvat med lite sömn under tiden, men han satt där han satt.
Den här gången blir det lite annorlunda, bebis kommer sitta i sjalen myyycket och sova amma sova amma där. Jakob kommer finnas med och bebis kommer sitta fast på någon av oss, mest mig då jag har maten.
Bebisar äter typ jämt.
Åh, shit vad det ska bli kul!

Dagens i-landsproblem

..... att jag alltid, när jag badar, ligger kvar alldeles för länge i badet, så vattnet blir alltid så kallt så jag inte pallar att gå upp. Dock mår min hud otroligt bra av det och du är ju en bra sa.....

Stark som en oxe i v. 40

Jag älskar när jag mår såhär i sen graviditet!!
För det mesta behöver jag knappt vila, känner mig kanonstark, grejar med veden (nej, vi är inte klara än, men typ i morrn/övermorgon. Dock behöver vi inte bli helt klara, vi kommer klara oss på den veden vi har även nästa år, så vi slipper nog hålla på med veden när våren kommer och vi är 4 (!!!!!)) Byta däck på bilen. Ta emot helt nya vänner som vi inte träffat förut, på fika. Så himla kul och trevligt!
Städa, busa med Opop. Laga mat, och fortfarande ha ork kvar på kvällen att umgås med min sambo.

Som sagt. Går in i v 40 på Onsdag. Känner mig urstark och idag fick jag en riktigt sån känsla; NU ÄR JAG REDO!
Allt känns sjukt kul och spännande!
Nu har vi dessutom "safeat" upp oss angående v 43, alltså inte grav v 43, utan den veckan som börjar i morgon. Nu har vi HemBM även den veckan. Känns ganska skönt. Då våra från Mora inte kan från ikväll-fredag. Nu kommer vi kunna föda hemma även om bebisen vill komma under kommande vecka. Bra grej!

Blöjor...

Plast-
-Gör barnet omedvetet om att hen kissar
-Vissa barn har blöja ända upp i 5 (!!!) års åldern!!!!
-Påfrestar miljön
-Påfrestar plånboken
-Ger enorma sopberg
-Ökar risken för dålig kvalité- och sämre spermieproduktion
-Det kan hämma barnet att tömma tarmen ordentligt, vilket ökar risken för tarmproblem och hemorojder
-Ökar risken att barnet får inkontinensproblem
-Det kan påverka barnets höfter (ge höftproblem)
-Fullproppade med starka, giftiga kemikalier

Tyg-
-Barnet känner när det kissar
-Barnet blir blöjfri tidigare
-Påfrestar inte alls miljön på samma sätt
-Ger INGA sopor

EC-
-Barnet får ALLA sina signaler besvarade och bekräftade
-Barnet blir medvetet om vad som händer när det kissar och bajsar
-Barnet tömmer sig mycket bättre när det får sitta i grodställning (hållen eller på potta/toa) vilket bidrar till minskad risk för förstoppning, hemorojder,  inkontinensproblem och UVI-problem, sämre kvalité- och minskad spermieproduktion.

En dag som idag som idag som idag som idag

Det är krävande, slitigt, omständigt och sjukt kul att baka med en Jakob på 2 år. Vill röra i allt, smaka på allt, hälla i allt och osv.
Vi låter honom vara med till 100%. Så fort det ska tillagas mat, bakas något eller bara fixas en skål med yoghurt eller bres smör på en macka, japp, då drar Jakob fram stolen och klättrar upp, han är på't direkt och snabb som tusan. SKA vara med! "Miiiin" ja, allt är hans.

Idag har vi ägnat oss åt att kurera mamman, äta lätt men nyttigt, hoppat på studsmattan i lätt regn i 30 minuter och haft med det obligatoriska äpplet från trädet på andra sidan vägen på studsmattan och busat järnet med äpplet och bettet oss som att äpplet var busigt och olydigt och Jakob gapskrattade i ca 30 minuter, det gjorde liksom att det grådaskiga, duggregns-diset liksom tybade bort, det blev sol i sinne! (lååång mening!)
Sen hängde vid hos grannarnas hästar i sisådär 20 minuter.

Sen bakade vi choklad-sockerkaka,  med Agave såklart, det var kul och Jakob diggar som sagt att baka, fixa, laga mat. Att fika sockerkaka däremot (kakor eller tårtor överlag) går fetbort, totalt ointresserad,  haha!!

Ett skönt bad tillsammans och sen i säng. Allt gott!

Ska jag äta lite sockerkaka och tjilla.
Hoj

Annat

Nips pipps. Föder inte och har inte gjort.
Vi är klara. Redo!
Ibland (idag) känner jag en stark känsla av att nu ska jag snart föda. Den var oerhört stark idag.
Går inte ut utan laddad mobil. Theo har mobilen i fickan med ljud på.
Poolen är beredd, slangar och pumpar ligger på plats. Lakan, handdukar tvättas upp omgående och alltid redigt med ved i vedlåren.
Nu kan du komma lille vän, nu är vi beredda på dig!

Idag

Dagen börjar med hembesök av den andra BM. Hon är klockren! De två BM vi alla ha med är nog ett helt suveränt team!
Vi testade även att blåsa upp poolen. Vi ska göra det igen och även fylla på med vatten i nästa vecka, testa att hoppa i och se hur jag/vi kan sitta och röra mig.
Vi har hunnit med en hel del ved också....

Sen har vi haft en väldigt intressant matdag. Vanlig frukost, sen åt vi en lunch som gjorde oss alla tre totalt proppmätta hela eftermiddagen och kvällen. Några glas vatten och torkade aprikoser till mellis var allt vi fick i oss. Sen beslöt vi helt enkelt att äta fruktsallad till middag.

Äpple från trädet, banan, plommon, russin, mandlar, nötter, kokosflingor, vaniljpulver och så grädde såklart.
Sen hade vi lite vuxentid jag och Theo med en burk kräftor sparade från i somras. Fy attan Vad gott det var. Popcorn på det.

Ja, hörrni. Jag har ju lite bloggtorka va som ni märker.
Tider kommer tider går tider förändras!

Jag är gravid i v.37 och livet ser lite speciellt ut just nu.
Dock är jag stark och frisk och pigg i min graviditet. Jag bär Jakob på ryggen i sjalen när vi går ut på promenad och det är så mysigt. När bebis kommer åker Jakob upp på ryggen i selen och bebis får sitta i sjalen på magen.

Livet!

Det lilla men naggande goda

Idag (efter inspiration av svägerskan) gjorde vi nåt lite extra till mellis jag och Jakob. Stekte äppelskivor (som Jakob skurit) i smör, lite kanel och Agave. Sen halkade vi nötter och mandlar till och åt i fil.  Det var smakens och väldigt lagom i det lilla.

Trevligt möte

Igår var vi på roadtrip. Åkte (helt i onödan) till Västerås. Vi trodde vi skulle dit.... du skulle vi inte.... Vi skulle till Virsbo mellan Västerås och Fagersta. Vi åkte dit för att träffa hemföderskor, några personer som är aktiva medlemmar i Föreningen Föda Hemma. Det var såå trevligt.

En av födde sin dotter i vardagsrummet för 8 v. sedan. Vi pratade på i flera timmar och fick höra mångas versioner och tankar om. hemförlossningar och varför de valt det.

De flesta praktiserade EC annars körde de med tygblöjor. Det var lite som att komma hem. Det var skönt och avstressande.

Nu letar vi vettiga vinterkängor till Jakob. Han kommer få 2 par ullkängor, men vi ska ha ett par till till de lite mindre svinkalla dagarna när det kanske är lite mer blött eller slaskigt.

Dåliga nedvärderande skämt

Jag är så trött på alla nedvärderande sexistiska skämt om att män är dumma, korkade, inte fattar eller att en måste förklara på ett småbarns nivå för att "de" ska fatta. Facebook har en tendens att sprida såna här smaklösa urdumma skämt.

Samma med alla dåliga nedvärderande "bortförklaringar" till varför en kvinna är kraftigt byggd,  det ska skämtas och bortförklaras bort hela tiden.

Vår attityd påverkar världen. En kvinnas kroppstorlek och kroppsform har INGENTING INGENTING INGENTING att göra hur smart, klipsk eller bra en kvinna är!!! Du är lika bra, lika vacker och fullt lika mycket värd som alla andra.

Jag tror inte på att skämta om sånt, det är att nedvärdera sig själv!

Öva istället på att tycka om dig själv, öka din självkänsla och självförtroende genom att INTE sprida de ruttna "jag är inte tjock,  jag är bara extra mycket kvinna"-skämten, du är den du är, bara du kan ändra på din kroppsstorlek om den får din hälsa att svaja, men du har absolut ingenting att göra med hur bra du är som människa.

Pepp pepp istället!!!!

Fylla på ylleförrådet

Haha. Vi har så otroligt mycket fint i ylle nu. Häromdagen byggde jag om en ylletröja från vuxenstorlek till ministorlek (den kan eventuellt bli lite stor ändå, den passar dock en docka i "normalstorlek")

Jag är jättenöjd med den och den kommer bli perfekt till hösten och under vintern under ylleoverall och fullt och bärsjal.