Naturligt och självklart

Det kändes totalt självklart och naturligt. Att föda hemma var för mig positivt på så många olika nivåer.
Jag ägde min förlossning, vilket jag inte gjorde när jagfödde på BB.

Det fanns ingen expertis i närheten och ingen som ville ha koll på bebisen i magen. Jag följde kroppen och gjorde det den bad mig.
Allt kändes väldigt lätt och inte ens speciellt ont. Jag lät knappt något utåt för det var mycket mindre smärtsamt när jag lät inåt och jag var hela tiden aktiv under arbetet.
Jag valde att kliva ur dimman mellan varje värk för att få tillbaka min närvaro bättre och för att själv se till att det var jag som styrde förlossningen och att inte tröttheten "tog över".

Ingen barnmorska som talade om för mig hur jag skulle göra, ingen att lägga över ansvaret på.
Sååå skönt. Min kropp, mina beslut, min medvetenhet, närvaro och känsla bestämde hur jag skulle göra.

Jag födde Alfons på vardagsrumsgolvet, stående på knäna på två kuddar lutandes mot soffans armstöd med hjälp av Theo och vår underbara självutnämnda doula och granne Ylva. Den enda belysning vi hade var en fem-armad kandelaber.

Jag är glad att jag fick vara med om min första förlossning, då kunde jag göra den här bättre.
Atterbom få vara upprätt och skriv, känna själv hur långt ner bebisen var, vila mellan värkarna och byta ställning. Inte ligga platt på rygg i en prasslig och fruktansvärt obekväm säng, inga strålkastare på bebis när den kom ut. Ingen annan än jag och Theo som tog i barnet från första början. Bara vi som  bestämde när navelsträngen skulle klippas.

Att få vår egen mat från vår egen kyl efteråt, att få krypa ner i sin egen säng med bebis på fårskinnet och dra vårat täcke över oss.

Allt det där, alla smådetaljer som gjorde så mycket till.
Att under värkarbetet gå ut med Jakob och Theo på vår baksida och gunga lite och hänga på Theo när en värk kom.
Allt så värt och så coolt!

Det finns mycket forskning för den som vill, om hur allt påverkar oss i slutändan att vara på BB och föda barn/att vara hemma och föda barn.

Jag förlorade en liten bit av mig själv när jag födde på BB eftersom jag inte fick äga min egen förlossning och nu under hemförlossning så fick jag tillbaka det mesta av det jag förlorade. Jag gavs styrkan att förstå och lyssna ännu mer på mig själv, det fråntas en ofta på BB (Om än omedvetet) en lägger över ansvaret i deras händer så pass mycket att en tappar sig själv. Även det finns forskning om som barnmorskan Helena Lindgren gjort.

Det stärkte även min självkänsla, självbild och självförtroende och även självrespekt. Det hjälpte mig till än större medvetenhet om min kropp och mitt psyke.
Vi övervägde inte en enda gång att åka in till BB och inte en enda gång kände jag mig osäker eller rädd. Jag kände mig 100% trygg igenom hela förloppet och såå tacksam över att få gå igenom det fantastiska i att få föda barn hemma.