Genomskinlig känsla

Idag har jag en enorm sömnbrist, huvudvärk som ligger och irriterar och ett märkligt (!) Inte kort, men märkligt tålamod. Jag försökte hitta i mig själv hur jag egentligen mår och känner mig, jag insåg; Idag känner jag mig smal, tunn, skör och genomskinlig. Just genomskinlig kändes otroligt träffande.

Se inser jag mer och mer att jag är otroligt bakfull och har ett otroligt ärr i mig efter året som gått.
Nu börjar jag bli något annat, jag har ett märkligt lugn i mig, som Theo sa.

Det här året har jag vinglat något enormt.

Att så smått vara på väg tillbaka, jag tror jag närmar mig det snart, eller om det redan har börjat, men året har varit väldigt kaosigt egentligen. Så gravid på det.

Jag har faktiskt varit på väg att ge upp sååå många gånger, rent psykiskt alltså,  säga upp mig från mitt liv. Men. Jag är kvar, kvar i mitt liv, tvåbarnsmamma, står liite stadigare nu än samma tid förra året, då höll jag verkligen på att ramla överbord.

Under en lång period trodde jag verkligen att jag höll på att bli psykiskt sjuk.

Jag är inte psykiskt sjuk, jag glömde andas och hade en krisperiod "bara", inget jag önskar någon annan.

Ok. Nu ska jag publicera det här. Jag gör det nu!