Det är egentligen det jag litat mest på från början. Någonting som gör mig eller Theo verkar osägbart talar om för oss att nu är det nog dags. En liten känsla som helt plötsligt dyker upp som en liten hint någonstans i bakhuvudet att; nu behöver nog barnet kissa.
När känslan kommer så där snabbt så brukar det alltid stämma. När vi går runt och funderar på om Jakob kanske behöver kissa så brukar du oftast gå åt skogen, samma sak om vi enträget frågar honom, då brukar det inte fungera speciellt bra alls. Bara känslan är den tydligaste.
Vad är det om inte coolt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar