Jämställdhet

För mig är det JÄTTE  VIKTIGT att vi i vår relation är jämställda.
Jämställda som i att båda gör allt i vårt hushåll och vi försöker och lägger ner energi på att göra saker tillsammans och att turas om.

Jag vägrar vara "kvinnan" i vår relation och jag jobbar för att Theo inte ska vara "mannen".

Vi delar helt enkelt på livet.
Det är viktigt att visa Jakob och nästkommande barn i magen att mamma och pappa gör allt, båda lagar mat, båda tvättar, båda byter däck, båda tvättar fönster, båda hugger ved osv..... Mamma ropar inte på pappa om en skruv ska skruvas i, något ska bäras eller däcken ska bytas och pappa ropar inte på mamma om tvätten eller matlagning eller städning.

Klart har vi olika intressen, men den biten att "vi är ju bra på olika saker" går faktiskt inte hem om man som par vill leva en jämställd relation för det är ju det som är ojämställdhet.

Att bara göra det man är bra på och inte "släppa in" den andra är ju faktiskt att förminska den andra likväl som sig själv, dessutom kommer en ju aldrig att lära sig om man inte testat och gör.

Båda gör, kanske på lite olika sätt, men vad tusan gör det?