Det här med amning. Ännu ett ämne som berör, förstör och provocerar.
Amma är väl det naturligaste i världen, det självklara valet och det enklaste sättet att föda sitt barn.
En kvinna blev för några veckor sedan utslängd från Mc Donalds i Borlänge för att hon ammade. Är inte det jävligt pinsamt???!! Av Mc Donalds menar jag...
Jag är en av de som folk kallar för att jag långtidsammar, dvs amma barnet efter 6 månader (?) nu är jag lite osäker på om det är 6 månader eller om det kanske är mer, men att kalla det för att långtidsamma är för mig ganska knäppt.
Jakob är 20 månader och ammar fortfarande. Han ammar inte speciellt mycket, men ändock.
Vi har inte bråttom med att sluta och vi gör amningsstunderna till något himla mysigt där vi nästan somnar båda två.
Vi ammar även offentligt. Att bli utkastad från offentliga platser eller tittad snett på för att man ger sitt barn mat, vad är det för jävla stil och trams?! Sen finns det ju en del som mer lite gulligt och tycker att "Åh, hon ammar sitt barn", vilket jag också tycker är lite skumt. Faktiskt. Ja, den ena ammar och den andra kanske ger barnet en flaska, vad är mest naturligt och borde värderas minst???
Nu säger jag inte att en inte får ge sitt barn flaskan, frågar bara er och mig själv, vad som är mest naturligt, nyttigt och välgöran de. Att få välling ur flaska eller mjölk ur bröstet när man är runt 6 månader?
Jag tycker inte det är fantastiskt med mammor som väljer att amma eller mammor som väljer att amma sitt barn längre upp i åldern för jag tycker inte det är fanatiskt, för mig bara självklart, om allt funkar och både barn och mamma trivs.
Jag kan säga att jag hade inte klarat mig utan att få amma Jakob, det fanns inga undringar om jag skulle göra det eller inte, fullständigt självklart och naturligt från början (även om just början var tuff att ta sig igenom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar