Jag blir så besviken på mig själv och på samhället när jag tänker på att jag är skraj för att gå en promenad, speciellt när det skymmer, här ute i skogen.
Kan ni fatta?
Ska jag och många med mig behöva vara rädda och överväga att gå ut bara för att det börjat skymma för att man är skraj att stöta på någon som man inte vill möta när man går själv.
Vi bor ju mitt i skogen och jag känner mig mycket mer osäkert här än i stan. I stan finns det oftast fler som ser. Man är sällan själv om man är här ute.
Möter man någon här ute när man promenerar så är det oftast bara du och personen du möter i närheten... ingen sett ingen hör.
Jag brukar ta mig i kragen ibland och tänka att; Fan, jag är inget offer och vill inte vara något offer, jag vägrar acceptera det här, nu går jag bara" Det är ju helt vannsinnigt att det är såå många som tänker som jag och inte vågar gå utanför dörren.
Jag är rädd för att bli indragen av någon främmande man i någon bil och bli utsatt för det han vill göra med mig. Jag har inte en chans om jag möter en sådan man och ja, jag är bara rädd för män, tyvärr!!
Och det är samhällets fel, att vi hela tiden blir påminda om att män är starka, brutala och tar vad de vill ha.
Jag såg en film häromdagen The Expendables. Den innefattade både kvinnoförakt och mansförakt deluxe!
Kvinnorna framstod ENDAST som objekt, sidekicks och bihang och männen som muskulösa, obekymrade, våldsutövare som naturligtvis lite rått spanar in kvinnorna som djur och hela tiden la en hinna över de med äganderätt.
Tvi!!
Jag väljer bort att vara ett offer!
Fight for your rights!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar