Jag vill inte lägga värderingar i Jakobs beteende och naturliga utveckling!

Att hela tiden ge barnet feedback för att vad den gör i form av värdering är i mina öron att sabotera hela vitsen med barnets lärningsprocess.
Barn gör ju som vi gör, inte som vi säger. Jag anser inte att Jakob är duktig när han går, när han "hjälper" till att plocka ur diskmaskin eller när han lyckas ta sig upp på soffan. Aldrig!
Duktig har inte med saken att göra. Jag gör fel ibland, men ändrar mig fort.
Jag vill inte att han ska höra av någon att han är duktig när han gör saker som är härmning eller när han gör saker som ingår i hans naturliga utveckling.
Jag vill sudda ut duktighetskomplexet så mycket det bara går. Jag vill inte att Jakob ska söka efter en duktighets-känsla när han visar upp vad han kan eller lärt sig, vad han ritat eller lyckats knåpa ihop när han pysslat. Han är inte ute efter att få höra att han är duktig, han är ute efter ett möte, ingen redovisning av vad han åstadkommit.

Jag ska akta min tunga noga för att inte säga att det han gjort är fint eller bra. Jag ska ge honom uppmärksamhet av den verkliga viktiga och precisa anledningen till exempel att han har en sådan fantasi som kan knåpa ihop alla de vackra bitarna till ett helt eget konstverk. 

Att sätta duktighetsstämpeln på att han gett mig en sked ur diskmaskin är jag mycket noga med att inte göra. Han är inte duktig, inte alls, han gör ju bara som vi gör. Men däremot talar jag gärna om för honom att det var bra att han gav mig den för då blir diskmaskinen tom...

Ja, ni fattar va?