ÖPPNA dörrar istället för att stänga!!

Blev nyss intervjuad av min svägerska angående jämställdhet/genus i barnuppfostran, eller som jag hällre själv vill kalla det, barnvägledning.

Det var intressant även om det gick rätt fort.

Jag blir alltid lite förvånad när jag får höra om det här med att folk i min omgivning lever på ett sätt som jag absolut inte skulle välja att leva (till viss gräns). För mig är det as-viktigt att leva jämt. Inte bara för vår skull, men nu även också för Jakobs. Vi vill att han ska få den bild som vi anser är sund syn på hur man lever i en jämn relation.
Vi byter däck på bilen varannan gång i regel. Tar in ved varannan gång. Båda lagar mat och båda tar hand om Jakob lika mycket.

Att visa Jakob en syn på ett jämt förhållande var inte en ansträngning, vi har varit jämna från början, men tanken på att visa honom det har blivit ännu klarare och viktigare sen han kom, såklart!

Barnvägledning är inte ett resultat av en åtgärd utan något som sker i mötet mellan människor.
Självklart har Jakob ett kön, självklart ska han veta det, men det är inget som jag känner att vi behöver pracka på honom, han kommer vara totalt medveten om att han är pojke, var så säker.

Men vad är viktigast att visa honom? Att han är pojke eller att han är en älskad trygg och självsäker, kärleksfull person?

Vi kommer inte stänga några dörrar. Han kommer gå igenom alla de faser han behöver för att bli en trygg och självsäker person, det önskar vi. Jag är glad att vi bor på landet, slippa så mycket intryck, speciellt när han blir äldre. Minska på "hur-du-ska.vara-och-se-ut-för-att-vara-rätt" intrycken.

Pojke eller flicka, ibland får barnen hicka.