Process

Igår kväll hände något stort i min process. Jag kan inte sätta fingret på vad det var riktigt men något stort hände som tog mig vidare. Jag fick en liten panikångestattack men andades mig igenom den med hjälp av Theo.
Jag mötte aningens lite sorg och saknad av en person som är familjemedlem men som jag inte har kvar.

Jag har ett stort tomrum i mig och en stor saknad och längtan, en påtaglig sorg som faktiskt är psykisk. Jag känner den över ögonen och i pannan. Igår frågade jag mig själv varifrån den sorgen egentligen kommer, varför finns den, är den ett arv, vad är det jag sörjer, är det Lilla Malin som sörjer men det tar sig uttryck hos Vuxna Malin? Frågorna haglade.

Vem är jag i den här processen? Vem och vad kommer jag vara när jag kommer ut på andra sidan? Kommer jag kunde använda min kraft som jag har till något bra, kommer glädjen komma tillbaka? Kommer jag känna mig yr? Kommer jag vara Gamla Malin i ny skepnad?
Kommer jag kunna förstå mig själv, förstå andra? Kommer jag vara den person som jag vill vara och längtar efter att vara? Kommer jag kunna stå upp för mina åsikter även när det stormar? Kommer jag stå med båda fötterna på jorden och känna mig stolt, trygg och säker? Kommer jag kunna luta mig tillbaka på att jag gör bra och är bra.

Jaaaaa! Jag kommer det! Jag tror jag är på väg dit. Stolt, trygg, oblyg, självsäker, bra och glad!

Jag är så glad och tacksam att jag får gå igenom det här och att jag gör det riktigt bra har jag förstått, att jag fick chans att göra resan nu och inte när jag är 60+ men nu, när jag fortfarande kan ändra på dysfunktionella mönster och beteenden, bli lugn i min roll och hitta ut.

Om jag lyckas få till en tid med min fenomenala terapeut framöver så kommer det bli himla spännande att se var jag är.

Sedan vill jag att ni håller alla tummar ni har för oss att vår dröm faktiskt kanske slår in. Vi vet säkert på Måndag, kanske redan i morgon.

Så nu. Jag når kanske en punkt så småningom där jag kan känna att shit jag gjorde den där resan, jag också. Jag fixade att ta mig igenom den.

Igår kunde jag faktiskt tillåta mig säv att vara åka med i förändringen. Jag lät det ske, lät kroppen få göra den, förändringen och det var läskigt men sååå skönt och befriande.

Ska verkligen försöka tillåta mig igen nästa gång.