Ibland tänker jag att det är lite "tur" att vi inte tänkte allt för många varv på när nr 2 i barnaskatan skulle komma, utan att vi bara sa och körde på det. Tänk om vi hade börjat fundera och fråga folk, då vet jag inte riktigt om vi hade vågat....
Det är ruskigt tufft vissa dagar, så ofantligt magnifikt, överhängande, makalöst tufft. Vi hade inte väntat oss något annat, hade vi börjat fråga runt hade vi kanske börjat vackla och fundera.
Jag är så tacksam över hur det blev!!!
Så glad över våra barn, så enormt tacksam, glad och stolt över två friska, glada barn!!!!
Jag undrar vad livet ger oss nu? Lite vet vi ju, men mer då, sen?
Storslagna planer och drömmar ligger och gror och jag förväntar mig att universum hör mig!
Som avslutning en typisk Lördagsfestbild!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar